Skydive in Queenstown, del 2

Skydivebilderna fortsätter. Valde att sätta upp bilderna i två delar eftersom datorn här har krånglat när det gäller att få bilderna i rätt ordning. Eller är det kanske blogspot som har krånglat? Nåja, hur som helst så har det inte gått som jag har velat så därför gör jag på det här sättet istället. :)

Se här, båda händerna är i luften!! Oj vad länge det tog för mig att våga släppa taget om selen där min "flyggubbe" var fastspänd i mig. Han försökte otaliga gånger få mig att försöka släppa taget, men "he e itt läätt tå he e svårt". :)

Här vecklas fallskärmen ut. Oj vad det hissade i magen. Det här skedet av färden ner tyckte jag bäst om eftersom det gick bra mycket lugnare till än 220 km/h som var hastigheten när det var fritt fall ner i 40 sekunder. Min flyginstruktör gav mig annars handtagen till fallskärmen och bad mig dra hårt i vänster handtag, vilket resulterade i att vi åkte fortfort ner i en cirkel. Jag skrek och sa att jag ville åka lugnare ner och bad honom ta handtagen till fallskärmen igen. Vilken tur att han lydde mig. :)

ÄÄNTLIGEN nere på moder jord igen!!! Jag var alldeles skakis efter färden ner och jag rullade på marken och ropade "how can you do this?". Som slutkläm sade jag "crazy shit, but it was fun!". Oj nog säger man intelligenta saker ibland.

Här försöker jag stå, lutad mot min flygkille dock. Adrenalinet pumpade i ådrorna och jag var mest tacksam över att hamburgaren jag åt före jag hoppade inte kom upp "fel" väg. :) Hela dagen och kvällen efter hoppet var jag jätteyr och jag tror nog att jag glömde min hjärna i flygplanet.

Ett minne för livet var det ju i alla fall att hoppa ur ett fullt funktionsdugligt plan från 12,000 feet (ca 4kilometers höjd). Något att komma ihåg på ålderdomshemmet kanske? :)

Crazy shit! :)

Anne