torsdag 30 oktober 2008

Back from the red centre!

Jag håller mitt löfte och uppdaterar snabbare än tidigare förut den här gången. Mellan tidig torsdag morgon till sen måndagnatt (23-27.10) var jag på resande fot och då kunde man hitta mig i Australiens outback eller "the red centre" som det också kallas. För att komma mig dit tog jag först mig till Brisbane och därifrån till Cairns. Sedan landade jag i Alice Springs där jag sov en natt på ett fräscht backpacker hostel. Sedan bar det av på äventyr med 24 okända människor. Jag reste alltså ensam och det gick förvånansvärt bra! I och för sig reste jag hit till Australien ensam också och till Hong Kong. Jag försökte visserligen värva människor med mig på resan men alla sa att det antingen var för dyrt eller att det "bara var en sten" - Ayers Rock eller Uluru som aboriginerna kallar den. Så fel man kan ha! Inte bara fick jag se ett alldeles spektakulärt landskap och fick umgås med människor från många delar av världen under min resa, dessutom lärde jag mig en massa om Australiens historia och speciellt om aboriginernas historia och kultur. Jag ville fotografera alla aboriginer som jag såg i Alice Springs (som ligger i Northern Territory vars invånarantal är ca 196 ooo varav var femte är aborigin) men enligt guideböckerna gillar de verkligen inte att fotograferas och eftersom många av dem ser så fattiga ut eller är aspackade av alkohol eller av att ha sniffat lim, tog jag verkligen inte risken. Istället köpte jag vykort och en bok om dem. Haha. Vilken mes jag är. :)

Så, varför åkte jag ens iväg till 40-gradig öken och campade utan tält med endast stjärnhimlen som tak? Svaret är att det är en dröm som jag har haft ända sedan liten att få se Ayers Rock (uluru) som liger mitt ut i ingenstans. Den drömmen har sitt urprung i serien "Flying Doctors" som jag var ett stor fan av som liten. Kanske några av mina bloggläsare också kommer ihåg den serien och gillade den? I den serien flög de flygande doktorerna alltid över Ayers Rock i slutet av varje avsnitt. :) Lyckan var total när jag såg det mäktiga klippblocket m.a.o.! :)

Men nu ska jag låta er se på lite bilder och samtidigt berätta om resan. Enjoy!

Vyer från flygplanet över Cairns som ligger uppe i Queensland. Klimatet är tropiskt här och den perfekta utposten för dykning, snorkling, simning etc. i Stora Barriärrevet. Jag måste komma tillbaka hit! :)
Vy från "Anzac Hill" över den lite sömniga småstaden Alice Springs. I förgrunden lyckades jag fånga en aboriginkille på bild. På vägen till Ayers Rock, Kata Tjuta, Kings Canyon etc stannade vi vid en kamelfarm och där fick man rida på kameler för 2,5 euro. Inte illa. Jag ville absolut göra det eftersom jag av någon anledning inte gjorde det när jag var i Egypten. Det är många som inte vet att Australien har en massa kameler i öknen och att en stor del är vilda. Allt började i mitten av 1800-talet när man ville uppgöra en telegraflinje mellan Adelaide i söder och Darwin i norr. För att lyckas med detta måste man givetvis gå igenom den stekheta öknen (=the red centre). Därför importerade man ca 1500 kameler från Afghanistan och Kazakstan och även män som var vana att ta hand om djuren och såg till att de fick tillräckligt med mat och vatten. De männen kom också från ovannämnda länder. Efter fullföljt uppdrag utgavs order om att kamelerna skulle dödas eftersom de inte är en naturlig del av Australiens djurliv. Istället för att döda kamelerna släppte männen som hade haft hand om djuren ut dem i öknen och idag springer omkring 750 000 till 1 miljon kameler runt om i öknen. :) Så det kan gå. :) Annars, från Alice Springs till Ayers Rock och Kata Tjuta var det ca 400km. Ingenting är "nära" i det här landet!

Här sitter jag och vilar och njuter av den magnifika utsikten under promenaden vid namn "Valley of the Winds" inne i klippformationen Kata Tjuta eller The Olgas. Kata Tjuta (som på aboriginspråk betyder "many heads") ligger några kilometer västerut från Ayers Rock och består av 36 stenar varav den högsta är över 500 meter hög; högre än Ayers Rock m.a.o. som "endast" är 348 meter. Vissa av stenarna i Kata Tjuta ser ut som dinosaurier eller elefanter. Det är bara att låta fantasin flöda. Genom arkeologiska fynd har man kommit fram till att aboriginer har bott i området i åtminstone 22 000 år. Kata Tjuta är uttryckligen en helig plats för aboriginmännen och därmed har kvinnorna ingenting att göra hit. Aboriginvärlden är strikt uppdelad i en mans- och kvinnovärld och de har skilda heliga platser.

Här hoppar jag framför några av stenarna i Kata Tjuta. De ser så små ut på bilden! Skenet bedrar dock!

En liten söt "Thorney Devil" hittade vi också i öknen. De äter ca 2000 myror per dag och de behöver inte dricka något alls eftersom de får all vätska från myrorna. Välanpassade djur. :) Här ser ni också hur sanden ser ut i öknen - röd, röd, röd.

Pia, jag, Vibeke och Camilla (tre härliga danskor som jag umgicks mycket med på resan) fjantar oss ståendes på Ayers Rock. Vi gick runt stenen (den är ca 9km) men gick inte upp på den p.g.a. det var för varmt (36grader) och blåsigt. Som jag skrev ovan är stenen 348 meter och aboriginerna vill inte ens att man klättrar upp på stenen eftersom den är helig för dem (för både män och kvinnor annars). Jag vet inte ens om jag skulle ha klättrat upp på den även om det skulle ha varit tillåtet p.g.a. att 35 människor har dött när de har klättrat upp för stenen. Dessutom håller man endast i sig i ett litet räcke som i mina ögon inte ser så värst stabilt ut... Nåja, tur för mig kanske att klättringen var stängd p.g.a. värmen.

Ayers Rock i gryningen. Stenen ändrar färg ett tiotal gånger under soluppgång och -nedgång. Helt fantastiskt!
Samma kära sten i skymningen. Märk hur platt landskapet är runt stenen! Under stenen finns tusentals meter till av den, därmed kan man beteckna den vara ett "isberg". Av naturliga skäl (klimatet!) kallar man stenen naturligtvis inte ett isberg utan en monolit. Världens största för den delen också.
Ayers Rock är väldigt intressant att gå runt och hade många heliga platser för både män och kvinnor i aboriginstammen Anangu som "vaktar" stenen. På många ställen fick man inte ta bilder överhuvudtaget och om man gjorde det trots att man kände till förbudet kunde man bli av med sin kamera och betala tusentals i böter. Som tur blev ingen i gruppen av med kameran eller dylikt.

"Heart attack hill" bara väntar på att bli bestigen. Man ser (tyvärr) vara en bråkdel av backen här och under bestigningen funderade jag ett flertal gånger vad jag har gett mig in i. Men upp kom jag. Denna backe finns i Kings Canyon som ligger ca 300 km nordöst om Ayers Rock och Kata Tjuta. Kings Canyon finns i Watarrka National Park och den har ett djup om 270 meter. Över 600 växtarter hittar man i Kings Canyon samt ett flertal inhemska djurarter.


Oslagbar natur i Kings Canyon!!!!

Danskorna och jag poserar framför Kings Canyon.

Här har vår lilla grupp utökats lite med Mara från Australien och Melissa från England. Trevliga typer. Förutom dessa trevliga tjejer fanns även en del japaner, amerikaner, irländare, flera engelsmän, en tysk och flera australienare med i gruppen. Några fler finländare fanns det inte. Konstigt! :)

Jag avslutar denna lilla reseberättelse med en bild från vårt campingläger nära Ayers Rock. Vi sov under stjärnorna i "swags" som är en sovsäck med insytt liggunderlag. I Kings Canyon där vi också övernattade gick en massa dingos runt oss på natten, skrämmande! Men jag lever ju. :) Dessutom attackerar de inte människor men stjäl som bara den gör de istället. Vi fick antingen låsa in våra väskor eller sätta dem i sovsäcken för att ha dem kvar nästa dag.
Jaaaa-aaa, det var väl det. En helt underbar resa som gjorde mig ännu mer hungrig på att lära mig mer om aboriginkulturen och Australiens ursprung. Aboriginerna är verkligen ett ursprungsfolk eftersom de lär ha bott i Australien i 30 000 år redan!
Nu är det dock back to reality som gäller. En massa assignments knackar på dörren samt exams. Hjälp! Men nog går det väl. :)
Stor kram!!
/Anne

20 kommentarer:

Sara sa...

Magnifikt!
Låter hur underbart som helst och som ett riktigt äventyr. Du vet verkligen hur man ska ta ut svängarna när man är på utbyte ett halvår ;)
Fortsätt så och sköt om dig så hörs vi! Massor med Kramar!!

PS. Flying Doctors var också en av mina favoritserier när jag var yngre, minns att jag och pappa alltid satt bänkade framför tvn när det visades ;)

Anonym sa...

fantastiska äventyr du varit med om - härligt! Sköt om dig nu o lycka till med alla skoljobb, det går nog vägen! Kram Mickan

Mari sa...

Hienoja kuvia Anne! Ei dingot häirinneet teidän yöunija :)

Anonym sa...

Wow, de va trevliga historier och fantastiska bilder! Skall titta in till ditt rum nån kväll och kolla resten av bilderna!

hemmalaget sa...

Hej Gumman!
Vilka fantastiska bilder!!Jag har varit in på din blogg flera gånger /dag och kollat.Det har far också gjort.Blev försenad till fredagens första lektion...satt fast med din blogg, det var så intressant.Mina kollegor Jenny o Anne tar också med stor iver del av dina äventyr.
Sköt om dig vännen!!

Anne sa...

Till Sara: Härligt att höra att du också var ett fan av flying doctors som liten. De är ju bara fööör bäst! Tror jag ska kolla in youtube nu för en liten nostalgitripp. :) Kramis på dig gumman!

Anne sa...

Till Mickan: tack gullet för din fina kommentar. Jag trivs verkligen så bra här och är tacksam för allt jag får vara med om. Och du, jag förstår varför du gillar Danmark och danskar, de är ju bara för goa!

Anne sa...

Kiitos Amri, vai sanotaanko Mari? ;)

Anne sa...

Tack grannen! He va verkligen en superreiso. Känd för att skriiv na liiti på dialekt. :)

Anne sa...

Till hemmalaget: va kul att ni följer bloggen med stor iver! Kul att Jenny och kaimas också gillar mina små memoarer. Resan var verkligen ett minne för livet!!! Vi pratas imorgon!! Stor kram! Sakner er!

Mickus sa...

Låter super! Va kiva att du va nöjd! Men måst nog medge att res-conceptet e suveränt! Btw visste du att orsaken till att man int får fota aboriginerna, e att de inte vill att man talar om dem, har bilder av dem efter att de dött. Så för att skydda dem ska man int fota dem, därför e många foton övertäckta i turistcentrum.. för att de personerna dött. Så de finns en bakomliggande orsak.. MEN undrar hu ungdomarna o facebook klarar sig;) hah

Anonym sa...

Va fin resa! :) Låter verkligen spännande detdär att sova ute i naturen, med en massa dingos springandes runt en. Sover man verkligen? Jag skulle säkert bara ligga och blinka ;)

Flying doctors är ju jättebra!
Kollar på det ännu ibland om det råkar komma när man lägger på tv:n.. Vissa serier tappar aldrig stinget. Kram!!! / Fia

Anne sa...

Till Mickus: tack för mer fakta! Det som du skrev om hade jag verkligen ingen aning om! Alltid bra när ngn upplyser en. Å du har rätt, reskonceptet är verkligen suuuveränt! Kram!

Anne sa...

Till Fia: OM man sover! Jag försökte hålla mig vaken för att se på stjärnfall som enl. de andra i gruppen ägde rum rätt ofta under natten. Men jag var dödsslut efter långa vandringar i nästan 40 gradig hetta. Dessutom sov vi bara 5h per natt så när man äntligen kom in i sovsäcken tog det ca 2 min så sov jag djupt. Men å andra sidan slocknar jag alltid snabbt. :) Vissa hade dock problem med att sova tillsammans med dingona, och det är helt förståeligt! Kram!!

Jessica sa...

Oj wow, verkar som du sku ha hft en superrresa! Det är alltid intressant att lära sig saker om främmande kulturer! Fast den svenska är kanske inte så speciellt exotisk förutom att de ääääälskar sin julmust ;)

Anna sa...

Härligt Anne! Blir lika fascinerad av era bilder varje gång! Hoppas du hinner ha en massa roligt ännu under november och december!

Anonym sa...

Ojoj, har jag hamnat på din blogglista nu!? Det återgäldas med att placera dig på min. Vi Anne-/Ander-straliensisar måste ju hålle sammen helt inkelt.

Ja du... tänk om alla studenter reste lika mkt som dig. Keep going strong.

//Unge herr Ander

Anne sa...

Till Jessica:
Du har alldeles rätt, det är alltid så intressant att lära sig mer om andra kulturer. Å du ska icke nedvärdera den svenska, den KAN va rätt exotisk! Deras student är ju annorlunda än våran och så är väl lucia mkt större där än vad det är här har jag för mig?! Nåja, det finns väl nog mer likheter än olikheter kanske. :)

Anne sa...

Tack Anna! Jag ser fram emot en händelserik november och december! :) Vad har du för planer?

Anne sa...

Till Johan: man tackar, man tackar. Du är ju mycket mer internationell när du skriver på engelska du. Å du skriver bra! Har många ggr tänkt att jag BORDE blogga på engelska men orkar inte riktigt...Oh well, det kanske är resandet som gör att jag inte orkar? Hah. :)

Ses!